Så är det. De sista skävlande dagarna. Känner egentligen inget speciellt för det. Det här med att göra ingenting är inte nåt att stå efter egentligen. Däremot den frihet det innebär att kunna hitta på och göra vad man vill är härlig. Och de dagar det är sovmorgon … det är alltid en bra start på dagen. I början av sommaren vaknade jag strax efter nio. Nu har jag klockan på ringning 10.30 och snoozar ett tag. Jag vet att det ses som finare att vakna tidigt, men sån är inte jag.

Ställa klockan på 6.10 blir en chock. Men jag har klarat det för. Efter julledigheten för två år sedan somnade jag 5.30. Men inte tvekade jag att stappla upp 6.30. Jag hade ju ett jobb att sköta!