Det är skönt att se hur man själv förändras. Åtminstone när det gäller åt det positiva hållet. Det som handlar om jämställdhet hände för länge sedan. Ganska nyligen har en personlig kulturrevolution skett, något jag kom att tänka på när jag gjorde det tidigare inlägget.

Jag har sagt att kultur är mest skit. Varpå alltid lika kloka Ullie har frågat mig om jag inte gillar musik och böcker. Ordet kultur sammanknippades för mig med opera och annat (för mig) svårtillgängligt. I dag tänker jag att kulturen är nödvändig. För att roa, uppröra, få folk att tänka… Det är en mycket viktig del av den viktiga ständigt pågående demokratiprocessen. Muhammedbilderna, rondellhundar och rondellutsmyckningar i Gävle är några exempel som har gjort att vi talar om det mest genuina, nämligen vad vi människor är.

Inget annat än kultur verkar få folk att gå igång på samma sätt. Se bara detta med vår motion om lagliga vägger, vilket genererade en tidningsartikel så fort den hamnat i diariet, igår ringde lokal-TV och ville göra en grej. Varför är det så stort/provocerande med lite målning mitt i stan?

Sverigedemokraterna i Gävle har tidigare motionerat något i stil med att vi ska bara ha konst som är vacker att se på /som man förstår.

Kopplat till det vill jag citera Horace Engdahl ”Stil är det som folk retar sig på utan att bestämt kunna säga varför”.

Jag tycker det roligaste med knasiga kulturyttringar är att de får mig att tänka nytt, och till skillnad från Sverigedemokraterna pallar jag med det. Tycker om det!

Den absolut viktigaste kulturfrågan för mig är att alla ska ha god tillgång till bra bibliotek.