I dag i Arbetarbladet kunde vi läsa en insändare från en äldre kvinna som var så besviken på att hon inte fick några besök från sin son och hans familj. Inte ens på mors dag hade de dykt upp.

Förutom att jag tror att den som hellre skriver en insändare om hur hon fick bjuda grannfrun på morsdagstårtan istället för sonfamiljen, än att själv kunna bjuda in på fika, så var det mycket märkligt att hon pekade ut svärdottern som någon som hellre umgicks med sin egen mamma. Svärdottern hade inte ens hälsat på i det nya boendet …

Sonen, som rimligtvis borde vara den som ”ansvarar” för sin mamma, fick sig ingen känga. Gullepojken.

Någonstans förstår jag varför de inte var så sugna på att hälsa på.