I dag är det schimpansen och orangutangens dag och i Furuvik så gästade Jane Goodall. Jane har i 50 år arbetat med att forska på apor och lyfta fram deras situation.

Hon ironiserade om hur forskarna tidigare hade blivit förskräckta över hur hon namnget aporna och framhöll att de var intelligenta och hade känslor. För henne är det självklart att alla som levt mer djur vet att de har ett fungerande inre liv, precis som människorna. Men! Med den vetskapen krävs det också ett annat tänkande av oss. Hon berättade hur vetensakpsmän som testar mediciner på apor instängda i små burar, i övrigt hur smarta människor som helst, inte vill tillstå att djur kan känna glädje och sorg.

Hon uttryckte också sin förundran över hur vi människor som har en förmåga att tänka större än något annat djur framåt i tiden och tack vare vårt språk kan förmedla kunskaper från förr och från andra ställen, gör saker fastän vi vet att det är helt idiotiskt. Hur vi exploaterar världen men egna, sämre livsförutsättningar som följd.

Hon kunde bara konstatera att en stor mängd människor lever sitt liv utan att vilja förstå att varje dag fattar de beslut som är bra eller dåliga för framtiden, allt från stort till smått. Därför att om man erkänner att det man gör faktiskt spelar roll så kan något krävas. Förstår man att sopberg inte är bra, kanske man måste sopsortera… och det kanske man är för lat för. Människan är trots sin intelligens en dum varelse.

Jane har över 300 resdagar per år där hon träffar främst unga människor för att ingjuta hopp och tala om att det de tar sig för gör skillnad – men åt vilket håll?!