Man är ganska gammal när man vill poängtera att tiden går snabbt. Men så är det. Mitten av april redan. Saker jag har haft liggande framför mig är nu passerade. Utan att jag egentligen hann med.

I går hade jag massa härliga ensamtimmar hemma efter jobbet. Skulle softa för att det ska sluta göra ont på vänster sida i min hals när jag gapar eller sväljer. Tur jag inte gapar så mycket.

Först trodde jag det rörde sig om en evighet, men knappt något hann jag. Kollade på Uppdrag granskning, tog en promenad, vek in kläder och plockade undan efter NY-trippen, sådant som varit uttippat på golvet. Åt ciabatta med brie och plötsligt var det sängdags utan att jag ens hade hunnit läsa. Så då läste jag på övertid med konsekvensen att jag, som dessutom behövde ta astidiga morgontåget, är så där trött som man inte vill vara.

En sanning är också att tiden går fortare när man har roligt. Och det är väl det jag har.