I fredags när jag kom hem konstaterade jag att kalendern nog hade blivit kvar på jobbet. Inte bra, då jag gärna vill ha med den hela tiden. I morse kunde jag inte hitta den på jobbet. Tänkte att den nog vara hemma ändå.

I slutet av dagen när jag stod och kollade i en bokhylla i vår jobbkorridor, så låg den ovanpå. Galet. Löjligt. Men tur att jag hittade den! Hade inte hunnit bli så där skitorolig ännu eftersom jag trodde den låg sejf hemma.

En solskenshistoria alltså. Ungefär som när jag tappade hemnycklarna utomhus för nån månad sen. Mirakel händer mig hela tiden.