När jag var en ung godtemplartjej så kunde jag i teorin förstå att grupptrycket är stort, mina jämnåriga är lite skrajsiga för att inte framstå som tillräckligt tuffa och därför kommer de att tycka att det är lite läckert att inför andra ifrågasätta varför jag väljer att avstå alkohol. Och så tänkte jag att det blir nog bättre när man bli stor.

Nu är jag helt vuxen och faktum är att det inte har blivit bättre. Att vuxna människor ens andas om att de tycker det är konstigt att avstå alkoholkonsumtion gör det ännu tydligare att alkoholnormen i samhället tagit sjuka proportioner. 40-åringar har ett synsätt man kanske kan köpa hos en 17-åring. Kanske.

Nu önskar jag att jag hade en text av Jalmar Furuskog att citera, men den är på jobbet så det får bli en annan gång.

Det handlade om att avståndstagandet från alkohol inte begränsar, det berikar. Att det är ett bejakande förhållningssätt.