Snart är det 8 mars. Internationella kvinnodagen firar 100 år. Alltid är det någon gubbe (som ju är mer än attityd än nåt annat. Ofta medföljer marinblå tröja med vågräta rände ri annan murrig färg. Ofta, men inte alltid) som halvt på skämt, halvt på allvar undrar när det är mansdag.

Lika klassiskt som sant svar är att det finns 364 sådana. Det finns så många exempel på att vi har ett samhälle som premierar de med hängande könsorgan. Det finns gånger då det inte är helt lyckat att vara man, till exempel när det gäller att få vårdnaden av barn. Inte okej, men inte förvånande eftersom männen varit med att bygga upp ett system där barnen ska vara kvinnans ansvar och då är det inte så konstig (men sorgligt) att det blir så.

Det finns fördelar med att vara tjej. Man har lite större utrymme för hur man får klä sig och vad man vill jobba med utan att någon ska bräka ur sig  -Är du bög?. Ungefär det.

Det är ingen rättvisa vad gäller tillgångar eller makt, och verkligen inte sett ur ett globalt perspektiv. Men inte heller nationellt.

Kvinnosjukdomar blir inte forskade på, kvinnor blir inte utprovade mediciner på, kvinnor dör när de gör aborter på egen hand (självklart borde alla ha tillgång till legala aborter), kvinnor dör när de föder barn.

Män startar krig så att kvinnor och barn dör.

Mitt enda hopp när män säger antijämställda saker, låtsas vara roliga, är att det finns hopp. När jag var 18 tyckte jag att kvinnor som inte tog för sig fick skylla sig själva. Det var innan jag hade börjat jobba. Innan jag förstod att i arbetslivet lönar sig inte att ha goda betyg eller goda resultat, då lönar sig ett hängande kön bättre.