I går kväll var jag biblioteket (älska bibblor) med Eva. Hon hade uppmärksammat att Gustav Fridolin skulle prata om ungdomar utifrån sin bok Blåsta. Måste höras tänkte jag och var glad att mötet innan avrundades så det var möjligt.

Gustav är enkel och rolig att lyssna på. Det bäddar för att man ”orkar” ta till sig innehållet. Kort och enkelt handlade det om att vi har dragit ner på den gemensamma välfärden (trots att 90 procent säger sig vara villig att lägga mer på den) medan privatkonsumtionen av bilar och hemelektronik har ökat. Krasst sett, vårt ”behov” av snygga mobiler gör att vi har struntat lite i att vi får färre lärare i skolorna. Ett hårdare samhälle pga egosim alltså.

Fridolin lyfte fenomenet att om DU inte lyckas är det DITT eget fel. Vi har liksom förlikat oss med att vi inte längre kämpar för alla, för att det ska gå bra för alla (dock jobbar ett parti med att alla ska med). Vi pekar ut de som ”lyckats”, som Zlatan och framhåller honom som ett gott exempel. Lyckas inte du, shame on you.

Alla ska kunna lyckas.