För några år sedan tänkte jag skaffa ett fadderbarn. Då sade kamrat-Ellinor att det var småborgerligt, ge till alla barn! Då blev jag världsförälder i stället.

Nyss framgick det med extra tydlighet vad jag menade. I väntan på tåget tjuvlyssnar jag självklart på vad alla andra säger, de som har några kompisar att prata med.

En kvinna säger då att hon inte fattar varför man ska ge pengar till Haiti, man får ju ingenting tillbaka. -Hum hum säger mannen hon pratar med. Hon hade minsann fadderbarn i Sierra Leone och då får man kort och brev tillbaka och får veta hur det går för barnet i skolan, så man har koll.

Ledsen, men Hatit har inte tid att gå i skolan eller skicka ett kort just nu. De (precis som många andra) försöker överleva.

Grundfrågan, varför ge utan att få något tillbaka? Tja … har man ett rymligt samvete och inte bryr sig måste man självklart inte. Men det kan ju vara lämpligt. Ur ett solidariskt perspektiv. Men borgare …