Bloggen har blivit insvept i rött.

Det är valår 2010.

Jag har blivit utvald av partiet att kandidera på valbar plats till riksdagen för Gävleborgs partidistrikt. Och representera invånarna i Gävleborgs län.

Det är en uppgift som gör mig fylld av kamplusta. Jag vill kämpa för rättvisa, frihet och bröd. Som den gamla sången säger.

Jag har sysslat med partipolitik sedan 2003 då jag gick med i SSU. Då var jag 25 år. Det var alltså en sen start. Innan dess sysslade jag med främst drogfrågan i ”hurmångaårsomhelst” i förhållande till min ålder. När andra spelade fotboll skakade jag hand på narkotikakonferenser. Typ.

Men mitt samhällsintresse och min kapacitet var för stort för att syssla med bara en fråga. Jag är intresserad av nästan allt och allt är politik.

Insikten om detta, att allt är politik är viktig för mig. Det handlar om vilka möjligheter du har att göra goda val i affären till att snacka positivt om skolan inför dina barn.

Att ta ansvaret för politiken är inte helt självklart. Det är ett hårt samhällsklimat och alla är inte trevliga. Något jag erfarit många gånger som den fritidspolitiker jag är. Men. Jag vill ändå, för politik är spännande och jag vet att jag har en hel del att kämpa med och för. Jag läser och går på möten hela kvällarna för att fatta det jag tycker är bra beslut för alla. Någon annan gör inte något alls för att vara kreativ. Anväder all sin fritid (som jag knappt någon har för jag läser handlingar) till inget särskilt men kallar mig politikerjävel. Saknar logik.

Kämpa låter lite så där va? Gammalt och mossigt. Jo, men striden mot orättvisorna är gammal. Uråldrig. Men den blir aldrig omodern som det verkar. Tyvärr. För klyftorna ökar. Kampen är fräschare och lika behövde som någonsin förut.

Kikar på P3 Guld. Jag tror att jag under eventuella framträdanden från scen ska ha bakgrundsdansare i glansiga kläder. Det kommer att kännas nytt och uppdaterat. Jag har en frivillig redan.

Anna fixade allt det röda. Min syster Lina har tagit en del bilder.