Det är fullt upp på tidningarnas insändarsidor kring vargjakten. Jag är väldigt glad över att så många svenskar faktiskt tycker att detta hanterats ofint.
I dagens Arbetarbladet finns en typiskt dåligt skriven insändare. Rubriken är ”Ska jag bestämma vilka som får vara på era gator?”, men den har nog tidningen satt.
Citerar valda delar
Vad trött jag blir på alla dessa ”stads-muppar” som säger sig vara djurälskare och spyr galla över jägarna som jagat varg. Är ganska säker på att ni aldrig varit ute i den riktiga skogen.
Vi har valt att bo på landet och kunna röra oss fritt i skog och mark. Den friheten vill ni ta av oss.
Vem är det som får gå ut mitt i natten och spåra vilt som ni kört på? Jo, just det. Det är jägaren det. Då kan de ju vara bra att ha, eller hur?
Och jag hoppas verkligen att ingen av er ”djurälskare” äter kött. Eller det går kanske bra när ni får gå till charken och välja en fin köttbit.
Tänk om vi på landet skulle börja bestämma om vad som skulle gälla inne i stan och ha åsikter om vilka ”rötägg” som skulle få vara ute på gatorna!
Underskrift ”Eller hur?”
Den här insändaren innehåller i princip allting som jag stör mig på. Anonym, töntig underskrift. Läsryckta antaganden som att folk inte är ute i skogen om man bor i stan. Som att ett argument för vargjakt skulle vara spårning av skadat vilt? Lyfter igen min uppfattning om yrkesmän för sådant … Och så när ”Eller hur” drar i med köttbiten, då ryggar man?! För det är ju omöjligt att vara emot en konstig jakt, och samtidigt äta kött? Svårt att förstå logiken. Om det varit en fjortis som skrivit så okej, men det här är ju en vuxen individ som passerat skolsystemet.
Närhetsprincipen. Löjligt. Man får och ska ha åsikter om sådant som händer mer än en kilometer bort. Inte särskilt tung argumentation.
Och vad gäller frihet. Den typiska tanken om människan som härskare över allt och alla. Vill vi bo i någon urskog så får alla organismer vi inte gillar flytta …