Nu funderade jag lite på böcker. Böcker är bland det bästa jag vet. Man lär sig, får nya aspekter, får vara i någon annans huvud. Jag tror de stärker empati, fantasi och personlighet.

Min mamma har alltid läst, min mormor och min morfar läste. Min moster läste. De viktigaste för mig har alltså läst. Alltså läste jag. Först mammas och mosters gamla böcker. Sedan lånade jag allt jag ville på Kungsgårdens bibliotek. Jag hade lånenummer 207. Suckade aldrig när man skulle skriva bokloggar och annat i skolan. Jag bara läste och läste. På högstadiet trodde jag det var ett skämt när svenskläraren berättade om det ytterst lilla man behövde läsa.

Förutom den uppenbara glädjen för varje enskild bok återkommer jag ofta till hur glad jag är att jag läser så snabbt och därför har haft fördelar när jag t ex studerat eller får ett material jag snabbt måste ta in och förstå, t ex i politiken. Jag tycker om att slå upp ord som är nya och jag gläds när någon bollar med språket på ett kul sätt. Som Erlend Loe. Som gör det raffinerat enkelt.

Och så finns det sånt jag inte läser. Det inkluderar drakar, trolleri och låtsasshit. Fantasy alltså. Som Harry Potter eller Tolkien. Drakryttare, Eragon… Nja. Min gräns går innan det. Faktum är att jag skrattar hånfullt åt sådant. Vampyrer med. New Moon-fansen skulle hata mig när jag höjer ögonbrynen och säger att det är utom vår begreppsvärld. Men det lockar kidsen att läsa och det är perfekt. Har alltså ett existensberättigande. Kids som läser kommer förmodligen ha fördelar framför de som inte gör det.