En kille skriver till DNs expertpanel. Alkoholen gör mig glad och störig skriver han. I frågan reflekterar han kring sitt drickande på ett sätt som MÅNGA borde göra. Vi känner säkert alla igen flera som dricker på ett likartat sätt, men absolut inte vill se detta som ett problematiskt drickande. Modig/Moget att därför fråga.

Svaret är mest beskrivande över hur alkoholen påverkar den mänskliga hjärnan, och för oss som inte tänker annat än alkohol, men helt nyktra, dagarna i ända är detta ingen överraskning. Därför tycker jag också att svaret är lite lamt, klent. Jag skulle ha svarat ”Du vet att du har problem, bra steg ett. Steg två är att dra ner på drickandet, helst sluta helt”. Men det är väl inte riktigt politiskt korrekt …

Kommentarerna är också intressanta. Många påtalar det osunda förhållande som svenskar (och folk i många andra länder) har till alkohol. Alkoholen passar till allt. Till glädje, sorg, graviditet, barnvaktande och så vidare. Det finns alltid ett tillfälle att sprätta en kall öl och facebooka om det. Som om man vore den första i world history.

Som någon skrivit i kommentarerna. Tomma människor blir inte fullare för att de dricker.