Som människa kan man vara så liten och navelskådande. Jag är det ofta. I dag när vi åkt insåg jag att jag glömt alla fina praliner som jag skulle ta med och bjussa på dagen före dopparedagen, Dålig stämning. Tyckte synd om mig själv. Tyckte ganska synd om mig själv fortfarande till för en timme sedan, bara för att saker inte blir som jag tänkt.

Men perspektivet … i dag har en liten liten, person omkommit på ett mycket tragiskt sätt i grannbyn. Jag skiter i pralinerna. Det är en världslig sak. De står kvar i kylen. Jag kan moffa dom själv senare. Det är bara fett och socker.

Men en liten person. Den går aldrig att ersätta. Varma tankar till alla som fått något de INTE förtjänat.