En gång i tiden var det sanning att jag ”aldrig” blev sjuk så när som på en mindre förkylning då och då. I början av oktober låg jag en helg helt slapp. Nu har jag en nära döden-upplevelse. I går pinade jag mig igenom KS. Nu har jag frossat mig igenom natten och legat i björngrottan i mörker hela dagen. Stundtals helt utslagen. 39.8 i feber när det var som värst. Visste inte ens att jag kunde komma upp på den nivån. En lite hemlig sak om mig är att det inte krävs mycket feber innan jag får en annan personlighet. Förstå hur jag blev av detta, ujag varit ensam hemma.

Nu kallsvettas jag bara lagom mycket och har ont i kroppen efter att ha legat ner hela dagen. Ett par alvedon gör att jag orkar sitta upp. Ska det vara så här i fortsättningen vill jag inte bli gammal.