I välskrivna, väljobbade tidningen Filter läser jag om mannen bakom clownen Manne. Han verkar vara en härlig man. Man vet inte när man inte levt nära. Men av den skildring som ges i artikeln. Han pratar om mjuka värden, till exempel att forskning visar att män som är närvarande vid sina barns förlossning tenderar att slå sina barn i mindre utsträckning än de som inte är med.

Han talade också om vita, välmående män… han menade egentligen gubbar. Som mycket annat är det ingen ålder, bara en attityd. Jag är snuskigt less på gubbar. De är överallt. De goda männen märks alldeles för lite. Men det är inte så lätt eftersom det ligger i gubbens natur att äta upp all plats som finns.