På socialdemokraternas kongress sade Veronica Palm, partistyrelsen, en mycket klok sak bland andra. Hon talade om socialdemokratins uppdrag som att se till att alla människor får en chans och chans och en chans så länge det behövs. Det är målet. Alternativet finns inte. Att ge upp på människor. 

Socialdemokraterna har ännu inte lyckats med att bygga ett sådant samhälle, men de är tydliga med att det är riktningen. Borgarna försöker inte ens. De verkar helt omedvetna om ett socialt spel som gör att människor inte alltid kommer framåt, inte alltid orkar ta tag i saker där och då utan behöver stöd i jobbiga situationer.

Det är lätt att man hamnar i en utsatt situation och känner att man helt saknar makt över sitt eget liv. Att inte klara skolan ordentligt och därför ha färre möjligheter  än de som gör det, att inte lyckas få ett jobb (hänger ofta ihop med dåliga studieresultat) och därför aldrig kunna åka på semester eller ge sina barn ett Nintedo Wii.  Borgarna talar gärna i termer som att man är sin egen lyckas smed. Att vi alla föds med samma chanser och plockar man inte alla poängen så ska ingen annan lastas för det. Och därmed står man också ensam med problemen.

De flesta problem har sin grund någonstans och den grunden rår man inte alltid för själv. Omständigheter som missbrukande föräldrar, läs- och skrivproblematik, mobbing, fysiska- eller psykiska funktionshinder, dåliga lärare, frånvarande föräldrar och många andra fenomen som man sannerligen inte rår för själv drabbar oss och påverkar oss. Per automatik betyder det verkligen inte att det blir skit, men det bidrar knappast till ett extra flyt.

Vad gäller funktionshinder har vi kommit väldigt långt jämfört med när som helst innan. Men inte tillräckligt. Tidigare lämnade man bort funktionshindrade barn, say no more…  Annat som människor kanske behöver stöd i hanteras ännu inte på det sätt som skulle krävas. Eller förebyggas.

När människor blir besvikna på livet är det farligt lätt att inte bli särskilt konstruktiv och ta fighten för att jobba för sin egen och alla andras skull till ett bättre liv. I dag erbjuder Sverigedemokraterna alternativet. Människor som vi inte har lyckats inkludera i samhället på ett bra sätt vill skylla allt på invandrarna. För att de själva inte har ett jobb, eller tjänar tillräckligt bra eller vad som helst som är normen för lyckad person.  Klart SD-topparna skulle dissa teorin men undersökningar som finns visar att det är inte de som glatt kan luta sig tillbaka och säga –Det går bra nu kompis, det går bra nu! Som är Sverigedemokrater eller rasister i allmänhet.

Det är naturligtvis ett egenvärde i sig att vi bygger samhället så att varje människa kan må bra, men bonuseffekten är att detta ökar förståelsen för världen och andra människor än de som beter sig exakt som en själv. Välutbildade människor jagades av nazisterna i Tyskland. Knappast en slump.

Gå till dig själv, visst vill du ha en chans till och sen ytterligare en om det behövs? Så klart! Då är det också lättare att glädjas åt andra som får chanser.

 
Publicerad i dag i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten.