Jag blir som en riktigt vresig unge när klockan ringer. Jag hatar det. Hatar det innerligt, vill att natten ska hålla på tills jag bestämmer att det är slut.

Den här ilskan som ofta dyker upp hos mig kommer varje tidig morgon. Jag blir förbannad och har ingen att ta konflikten med. Ilskan sitter i ganska länge.

Trots det försover jag mig ytterst sällan. Och aldrig någonsin har det hänt med flit.