Från svt.se

I dag ringde P3 till Linda Nyberg och gjorde Moraltestet på henne. Jag tyckte hon svarade väldigt bra på många saker, att hon var klok, genomränkt och resonerade väl.

Med det som bakgrund vill jag bara säga att jag hyser en galen kärlek till människor som vill vända och vrida på saker, och som inte är så fucking enkelspåriga.

Jag formulerade i går ett uttryck, att vara djupt nere i den obildade svenssonfåran. Det betyder inte att man inte har pluggat tusen år, det betyder att man inte av olika skäl hamnat i så många situationer så att man inte förstått av vilken mosaik världen består. Och som därför inte orkar eller förmår att tänka längre än vad den omtalade näsan räcker.

Jag tycker inte som Anna Kinberg Batra att lantisar är dummare. Men jag ser en stereotyp framför mig som är döden att träffa för mig. Som inte kan resonera något om sånt som den blir sjukt provocerad av som har med mig att göra fastän jag inte ens snackar om det. Nästan alltid är det en man. Nästan alltid har han inte har ett brett kontaktnät. Nästan alltid är han äldre än jag. Nästan alltid läser han inte böcker. Nästan aldrig har en en tillvaro han själv verkar särskilt nöjd med. Som inte kan prata nyanserat om kättätande, jämställdhet, alkohol, politik eller liknande som han tvingar mig att prata om fast jag sannerligen inte bett om det. Men jag är så vansinnigt provocerande när jag äter svamp istället för kött och dricker cola istället för öl. Nu orkar jag dessutom inte längre dalta med folk utan svarar ärligt och inte undanglidande på frågor. Åldergrej. Tacksam.

Linda var inte så, hon var klok och utgick inte främst från sig själv utan hur världen blir bättre för alla. Noll ego alltså. Jag hatar egoism i rättvise- och frihetsfrågor. I love Linda!