Nu kan jag öppna sitt sinne och säga som det är. Det är någon vecka sedan som jag sprang sist. Jag ska inte skylla på tid, alla har lika mycket. Jag har medvetet valt bort det för andra saker. Hade 1,5 timmes fritid i går, då hade jag kunnat. Men jag lurade mig själv med att om jag gör andra jobbiga saker, som att packa in ren tvätt, så är det okej ändå. Det är det inte. Jag borde ha promenerat istället. Det kan jag göra i evigheters evighet.