Det är nu knappt ett år kvar med den sittande regeringen. En regering vars senaste budget fortsätter att hålla vad de lovat. Mer åt de som redan har.

Vi vet att de som i dag inte har något jobb har fått sämre villkor. Enligt Moderaterna handlar det i själva verket om att de är hjälpta. Men vilka jobb? Den arbetslöshet vi har nu förväntas bli ännu värre. Köerna till socialkontoren blir längre. Alla kommuner, utom rikets mest priviligerade, rika överklasskommuner i Stockholm, spränger budgeten för ekonomiskt bistånd. En del av det handlar om att människor som inte fick sina utgifter att gå ihop med inkomsterna valde bort a-kassan som borgarna såg till blev mycket dyrare än innan de regerade. Ett val att på kort sikt minska belastningen på hushållets minuskonto jag kan förstå. De människorna är nu när de inte längre får jobba sina timmar, inte får sitt vikariat förlängt  hänvisade till socialbidrag.

Kostnaden lämpas lämpligt över på kommunerna. Som enligt regeringen har fått gott stöd då de pytsar ut miljoner efter miljoner för att rädda upp kommunernas många gånger kniviga situation. Vilket skämt. Med detta lockas många invånare att tro att regeringen är en räddande ängel. Nu behövs inga åtgärder med sammanslagningar av skolor eller neddragningar på personal inom omsorg. Jo, det behövs. Man kan inte jobba så kortsiktligt. Alla prognoser visar att skatteunderlaget i kommunerna kommer att fortsätta att sjunka och det måste man lokalt ta ansvar för. Det vore oansvarigt och kortsiktligt att inte nu göra strukturförändringar som behövs för att klara sig någorlunda de kommande åren. När regeringen då viftar med en säck pengar som täcker någon liten lucka nästa år är det att lura medborgarna att tro att detta inte innebär förändringar. Det tar tid, på grund av uppsägningstider och annat att ställa om en stor verksamhet, så det måste fortgå. Trots trolleripengar.

Dock är det självklart så att det är bättre att få dessa pengar än inga pengar alls, för fallet dämpas en aning. Men att fallet fortsätter står bortom allt tvivel. Att regeringen lägger ut dimridåer är inte snyggt.

Ingen vill mista jobbet, alla människor vill ha den frihet som en inkomst ger. Det betyder att arbetsmarknaden måste ha tydliga spelregler så man inte missgynnas för att man är gravid, sjuklig eller gammal. LAS är en viktig del av det. Centerpartiet hackar på LAS så fort de kommer åt. Hävdar att det hindrar ungdomar från att komma ut i arbete. Det är ett felaktigt sätt att sätta grupper emot varandra på arbetsmarknaden. Det är precis lika lätt eller svårt som innan att anställa ungdomar i dag som det var för tio år sedan. Det de egentligen företräder handlar om att företagaren fritt ska få göra sig av med obekväma medarbetare som stör verksamheten. Kanske är de fackligt aktiva, kanske går de igenom något svårt i livet och inte är högproduktiva just nu. Centern talar aldrig om vad alternativet till LAS är. Nämligen arbetgivarens godtycke.

Det är en olustig blandad kompott som den här regeringen bjuder på, men i grunden handlar allt om samma sak. Att värna om de sina. De skapligt rika medborgarna som inte har någon lust att solidariskt dela brödet med de som är hungriga.

Ledare publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten i går.