Min kloke chef Vidar skriver i ett inlägg om detta med att jobba. Jag tycker det är sååå tråkigt när folk klagar på sina jobb. tråkigt att de inte trivs med det de gör stor del av dagen, tråkigt att de inte gör nåt åt det, tråkigt att andra sällan ifrågasätter klaget.

Att det är en norm att klaga och gnälla på sitt jobb. Liksom Vidar tycker jag också om att jobba och gör det gärna och mycket, tänker ofta på jobbet utan att det är betalt. För att jag har valt jobb som jag trivs med och betyder något för mig. Lärarjobbet erbjöd obegränsat med möjligheter och jag förstår inte dem som jobbar kvar och inte gillar kidsen.
Att jobba åt UNF är som att äta daim, fantastiskt.

Vidar skriver att folk fyller ut sin tid med menlösa grejer. Och vågar nämna scrapbooking som är att jämställa med stentavlorna från Gud i betydelse. Det är klart folkska ha kul, men inte bara på sin fritid. Utan även på jobbet. Vi ska ju ha kul jämt. Kul är inte bara att skratta högt, utan att känna mening i det man gör. Arbetsgivarna har stort ansvar men också vi som jobbar.

Men jag är starkt benägen att tycka att det är förbannat mycket gnäll. På min förra arbetsplats kunde kollegor till exempel klaga över att ingen ordnade fint i klassrummen, piffade till. Vem förutom de själva som hade det ansvaret förstod jag aldrig. Våga kavla upp ärmarna.

Det är det generella, sluta klaga, jobba för förändring. Jobba jobba jobba. I love jobba.

(ska inte skriva mer om Vidar på ett tag. Vill inte att han ska bli drygare)