… då Internet var något man suktade efter som smågodis. Eftersom jag bogt på landet och varit sist med allting så handlade det i några år om att hänga på UNFs ”expen” och koppla upp sig på modemet där. Det var härligt med signaturen det spelade medan man väntade.

Nu är det lätt att ha Internet hela tiden. Och gratis på många ställen. Utom på SJ så klart där Internet en resa kostar 90 kronor. Det kan inte vara sån bra affär för dem på sikt. Det betyder ju också att jag som rutin, om jag vill, kan kolla what´s new när jag vill oavsett var jag är. Jag tycker så mycket om det.

Nu är jag på mitt rum på vandrarhemmet på Fridhemsplan. Grabbarna på andra sidan väggen låter ganska mycket, men jag vet att de har roligt.