När jag surfar runt lite blandat så handlar många av mina bloggar och länkar på facebook om Anna Ankas inlägg på Newsmill.

Hon ville åstadkomma mer än vanliga brudar skriver hon. Och det hon då uppnått är att vara ett kuttersmycke åt sin man, och det måste man säga att hon lyckas bra med.

Det här är en stor stor och viktig fråga. Relationerna mellan könen. Anka (eller spökskrivaren) tycker att USA är ett bra land där män tillåts vara män och kvinnor tillåts vara kvinnor.

Det är inget problem i Sverige heller. Det går utmärkt att leva upp till den bild som så länge målats upp av könen. Problemen börjar när vi är trötta på att från det att vi är små målas in i de hörn det innebär i form av förväntad klädsel, beteende, yrkesval och kompisar. En tjej som gillar att leka i skogen kallas för pojkflicka exempelvis. Och hur det bäddar för stor ojämställdhet i vuxenvärlden där män tjänar mer, umgås om sina barn och utför mindre av det pisstråkiga hemarbetet.

Det är otäckt när hon skriver om ”sina” anställda. Tycker hon gör en god gärning. Ungefär som svenskar som semestrar i länder där utvecklingen pågår, låtsas som man gör en god gärning medan det i själva verket är högst egoistiskt.

Anna kallas Sverige för ett Janteland. Det håller jag med henne om. Ett land där lagom dominerar. Ett land där begreppet medelsvensson är en sanning. Ett land där den som avviker från normen inte ses med blida ögon.