Sverigedemokraterna går till kyrkovalet under rubriken Fädernas Kyrka. Om jag inte i grunden skulle tycka att den politik som Sverigedemokraterna bedriver är ruskig, skulle jag tycka att det var lite roligt. Fäderna? Vem talar om fäderna idag? Att Sverigedemokraterna som är ett manligt dominerat parti gör det förvånar mig kanske inte. I deras valtidning är majoritet av bilderna på pojkar och män. Sedan gammalt vet vi att deras partistyrelse med några få undantag består av män. I princip kan man säga att när en kvinna dyker upp i partistyrelsen eller på bild handlar det om länsförmågan Margareta Sandstedt som kandiderar till allt som går att kandidera till. Det kan också vara hennes dotter Louise Erixon, som för övrigt dömts för misshandel.
Så är fallet också med Sverigedemokrater i fullmäktige i Gävle och i Söderhamn. Jag tycker att det är viktigt att poängtera att ett parti som pekar ut andra grupper som kriminella inte själva är så välkammade som de vill ge sken av. Särskilt när de nu ska framhålla sig som goda kristna.
Mitt val att avstå från religion och min önskan om att därför inte behöva påverkas av religioner accepteras inte av Sverigedemokraterna. Louise Erixon, som inte verkar ha tillämpat begreppet vända andra kinden till, anser att skolavslutningar i kyrkan är en viktig beståndsdel för att människor ska känna gemenskap i samhället.
Gemenskap har ingenting med kyrkorummet att göra. Jag har svårt att se hur en jul- och en sommaravslutning i kyrkan för skolbarn varje år är det som utgör kittet för folket. Jag tror att kaffe har gjort mer av den saken. Kyrkans ställning i samhället har genom tiderna snarast sållat folket, där några dugt och andra inte. I dag ser det annorlunda ut men fädernas kyrka har inte alltid varit god mot sitt folk.
Det är populistiskt att föra fram önskemålet på skolavslutning i kyrkan. SD vill göra gällande att det är andra religioners fel att skolor väljer att förlägga festligheter på andra ställen än i kyrkor. Men vi är ett gäng blonda och blåögda som tycker det känns konstigt att behöva fira saker i ett rum där vi inte känner oss hemma. Där tal om Gud får oss att vrida oss i de obekväma bänkarna.
Å andra sidan, ge ungarna lite av allt så att de själva kan välja om och i så fall vad de vill tro på av högre makter. Inte som i dag, där vi tvångsdöper in våra nyfödda i kristendomen. För vi är väl inte för en totalitär kristendom? Får Sverigedemokraterna bestämma verkar de vilja ha mig till kyrkan för att känna gemenskap varje söndag.
Det är lustigt. Hur kunde Sverigedemokraterna som jag tidigare uppfattat som mycket negativa till andra religioners påverkan på människor plötsligt bete sig som det som de säger sig ta avstånd ifrån. Nu vill de tvinga kristendomen på oss. Ann-Catrin Pettersson, SD-kandidat i kyrkovalet skriver på en lokal insändarsida, ”samhället behöver kyrkan”. Men om man vill slippa kyrkan? Ja, då får jag väl utvandra på flykt undan Sverigedemokraterna.
Välj noga i kyrkovalet på söndag!
Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 15 september