Nyss började terminen för alla de tusentals som valt att studera på folkhögskolor, höskolor och universitet. Samtidigt är det många andra som inte har någon sysselsättning alls, och ingen a-kassa. Ungdomar lämnar gymnasiet utan försörjningsmöjlighet. Den gruppen ökar katastrofalt. Fyra av tio som får försörjningsstöd i dag är mellan 18 och 29 år. Kommunernas kostnader för det som tidigare kallades socialbidrag skenar. Enligt SKL beräknas kostnaderna ha ökat med 1.2 miljarder kronor, eller tretton procent, första halvåret 2009 jämfört med samma tidsperiod 2008. I Söderhamn är ökningen nitton procent och i Bollnäs tio procent.

Delar av ökningen hade inte skett om inte sittande regering sett till att försämra a-kassan vilket lett till ett medlemsras på nästan en halv miljon människor som vid förlust av jobbet inte har någon inkomstförsäkring. Alla varsel i lågkonjunkturens kalla spår, tillsammans med de så kallade tysta varslen, människor som hakat sig fram på vikariat tidigare och som nu inte har sysselsättning, gör att antalet människor som inte har annat val än att gå till socialkontoret har ökat. Jag tänker mig att detta inte precis var vad borgarna hade tänkt sig, att fler människor riskerar att hamna i bidragsberoende.

Försörjningsstöd är just ett bidrag. Det behovsprövat och ska täcka mat, kläder, skor, fritid, lek, hygien, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon och tv. Kommer man direkt från föräldrarnas famn upplevs kan det upplevas som okej av ungdomar. Friheten jämfört med de som har ett jobb är givetvis mindre då inga utsvävningar är möjliga.

Regeringen fastställer varje år den levnadsnorm som ligger till grund för försörjningsstödet. Ensamstående personer, oavsett ålder, får i år 3680 kronor per månad plus boendekostnad. Det kan i somliga kommuner vara drygt 4000 kronor. Det betyder att en ungdom kan få ungefär 7700 kronor varje månad i försörjningsstöd. Pengar som aldrig behöver återbetalas. Var finns incitamentet att framför detta välja att studera vidare? Studiemedlet ligger på 7800 kronor per månad. Fast bara för de tio månader om året som studier pågår. Läser man inte sommarkurser eller jobbar så får man inga pengar under den tiden. Dessutom ska större delen av studiemedlet återbetalas.

Det är feltänkt att det inte finns ett enda kortsiktligt ekonomiskt argument till varför ungdomar ska välja studier istället för försörjningsstöd. För många spelar det nog mindre roll att de om efter studietiden ökat sina chanser till jobb och egen försörjning många, många gånger. För här och nu kan man inte se den ekonomiska vinsten. Istället kanske man måste flytta, ta lån, göra en ansträngning man inte riktig planerat för.

Jag anser inte att nivån på försörjningsstödet ska sänkas för att öka differensen. Studier ska premieras högre. Skillnaden ska vara markant, inte knappt förnimmbar som i dag.

Visserligen har 20 000 fler personer ansökt om studiemedel det här läsåret än förra, men nöjer vi oss med det? Inte jag i alla fall. Höj studiemedlet och stimulera till studier!

Ledare i Ljusdalsposten och Söderhamskuriren i tisdags.