Tvärs över gången sitter en härlig femtioårng och visar sina bleka, håriga ben mellan strumpor och byxor eftersom han inte fattar att brallorna åker upp när han sitter som han gör. Han knappar på sin telefon så att den gör ljud hela tiden.

Över en viss ålder verkar det som att man inte längre förstår att knappljudet inte behövs för att uppehålla livet. Samma kategori som glor dumt på telefonen ganska länge när den ringer, innan de svarar. Efter det att de först har rotat fram den ur väska eller ficka ringandes med allra högsta ljudet i någon löjlig melodi. Som de kanske valt medan de suttit på ett tåg. Som fjortisar på slutet av 90-talet.