Jag har varit på många möten i mina dagar. Förmodligen långt, långt fler än genomsnittet för folk i min ålder. Det är därför min stjärt är så platt.
Men jag har nog aldrig känt det så värdelöst som i går. Ett möte som med enkelhet hade kunnat ta max en timme blev mer än det dubbla. Egentligen förstår jag inte varför vi skulle ses. Fokus var på två saker, dels sådant vi redan hade pratat om, dels sådant som inte var relevant i sammanhanget. Det korta vi behovde info om hade man lätt kunnat mejla.
Jag var så arg hela mötet att jag bubblade inuti. Snacka om waste of time. Det var väldigt tydligt att kvinnorna på mötet var dom som ville vara effektiva och kortfattade, även när det gällde kommande mötesplanering. Medan männen var precis tvärtom. Det var i princip bara de som pratade också, liksom positionerade sig och tryckte till mig som odemokratisk just eftersom jag inte tycker möten behöver vara längre än nog.

Jag var ledsen när jag kom hem. Jag hade kunnat göra så många roliga saker av den kvällen, istället ifrågasatte jag mitt engagemang stort. Och de andras engagemang med. Varför liksom?

Ingen röd tråd, ingen agenda, inget vettigt.