GD skriver i dag under rubriken Fotboll ska stoppa kravalller om Nordost i Gävle. När man läser artikeln utan lokalkännedom kan man lätt tro att vi pratar om ett gigantiskt geografiskt område. Det gör vi inte. Vi pratar om kanske åtta hus. Orkar inte tänka efter så noga. I det vi dessutom kan kalla mitt i stan. Jag har bott i den port som syns mitt fram i fyra år och i ett annat hus bredvid i ytterligare fyra år. Jag älskar Nordost.

Visst är det skitbra att fotbollsplanen snyggas upp, och visst finns det behov av generell uppfräschning av det mesta. Men trevligt är det. Kravalller har det aldrig varit. Inga massor av ungdomar som slänger brandbomber genom fönstren eller liknanade. Lite bråkigt däremot har det stundtals varit. Men jag är ganska bombis på att de flesta, likt mig, aldrig märkte det.

När man läser rubriken kan man tro att det föreligger en stor risk att detta händer i morgon. Så är det inte. Man kan också få en mycket förenkelad bild av världen om man tror att fotboll i så fall skulle vara räddningen, och det som hela tiden saknats.

Nordost är lite av ett genomflyttningsområde eftersom det är lätt att få lägenhet där och många sedan vill vidare till annat. Arbetslösheten är hög, en av de högsta i Gävle om jag minns rätt. Många lågutbildade bor här, vilket många gånger hänger ihop med utländsk härkomst. Vi kanske skulle komma längre med världen om vi inte bara kryddade den med fotboll utan också med ett ännu mer omfattánde arbete vad gäller möjligheter att vuxenplugga och därmed öka chansen till jobb.

Varför flyttade jag? Tja, Markus ville ju flytta till Gävle och vi fick då en lite större lägenhet på Brynäs innan det erbjöds någon på Nordost. Men jag saknar det varje dag!