I dag stod det om att jobba hemma i Metro. En kvinna talade om tidsboxar, att hon var bra på att skilja saker åt så därför gick det bra. För mig är det inte riktigt så, jag bara gör allt samtidigt.

I mitt lärarjobb så ingick ju hemarbete kan man säga. Det var riktigt tråkiga grejer som att rätta matteläxor (fy, det var det absolut värsta med lärarjobbet. Efter höstterminen i åttan fick de rätta själv.) och att söka upp fakta på nätet som de själva inte hade förmågan att hitta (för på mellanstadiet hade de inte lärt sig hur man söker fakta precis).

I går satt jag ju hemma med min dator och med min telefon. Och jag skojar inte när jag säger att det ringdes och ringdes. Vilket ju är bra för då blir det mycket gjort. Där emellan mejlade jag. Det handlar mycket om information. Fast jag hade också en IRL-träff med en anställd som också bor i Gävle.

Jag vet inte om det är allt det nya som gjorde mig trött på kvällen, eller om det var mötet med Arbetarekommunens styrelse. Jag kom hem halv nio. Satt likt en zombie vid matbordet och petade i mig det Markus slängt ihop. Satt i soffan och bläddrade i Plaza Kvinna. Tog ett rosa bad (thanks Lush) fastän jag inte är så road av det. Läste lite bok. Sov. Var inte så där otroligt nöjd med att gå upp halv sex i morse. Men jag har ett möte nio på Essingen och vågar inte chansa. Jag är inte den chansande typen.

Suckade högt när jag insåg att alldeles snart kommer det att vara mörkt på morgonen. Också. Livet blir tyngre då. Men det betyder inte att jag kommer att börja gnälla om varmare breddgrader. Jag vill bo här. Jag vill bo i Norrland och jag tycker snö är kul. Solcharter är näst efer färjeåkning det värsta jag kan tänka mig i semesterväg.

Första dagen på nya jobbet fick jag veta att personalsamling kommer att hållas på färja i november. Övervägde att genast sluta. Nu har jag bestämt mig för att se det som en studieresa till helvetet.