Tack kära kollegor!

Hela mitt arbetslag håller på att packa ihop sina arbetsplatser. De ska flyttar unt, jag ska sluta. Det blir S J U K T mycket saker. Ser ut som en fredlig krigszon hos oss.

Mitt roligaste idag är att jag fått reda på att vi klockan halv fyra ska rida islandshäst till min ära. Underbart!

Robinson-Christian berättar att han börjat gå i grupp för att tala om sina eskalerande alkoholproblem. Schalgerkända Jessica Andersson har släppt en bok om hur det var att växa upp med en missbrukande mamma och KDs kommunalråd i Uppsala har varit på behandlingshem ett tag. Detta är bara några av de som drabbats illa och kommit ut om det på sista tiden.

 Förmodligen är också den här tidningen fulla av små kantnotiser om helgens misshandelsfall och rattfyllor. Alla har en person bakom sig som uppenbarligen har ett problematiskt förhållande till alkohol och kanske också ytterligare ett offer.

Jag har glatt mig åt att alkoholfrågan ändå har fått ta relativt stor plats inför parlamentsvalet. Kristdemokraterna har valt att profilera på införselkvoterna och även annat drogrelaterat, bland annat genom att som andranamn på sin lista ha Sofia Modigh, en kvinna tungt förankrad inom nykterhetsrörelsen. Tufft!

I valdebatten som var diskuterades frågan om införselkvoter och bortsett från Moderaterna så såg de andra partierna problemet. Någon lyfte också det aviga i att EU behandlar alkoholen som en jordbruksfråga och inte en folkhälsofråga. Vinbönder är en stark grupp i EU och de vill gärna sälja sina varor och när det jämställs med havre och hö så känns det snett.

Moderaterna har också pläderat för det som kallas gårdsförsäljning, att mindre alkoholföretag ska kunna sälja sina varor till exempelvis förbipasserande turister. Många bäckar små är ett uttryck som jag tycker att det är lämpligt att fundera på det nu med. Varför är det så viktigt att kunna köpa, sälja och förtära alkohol överallt, när som helst?

Alla känner någon med alkoholproblem, trots det verkar det finnas en utbredd tro att det finns något statiskt i att en andel människor "ska" hamna i missbruk. Att det inte spelar någon roll vilka grepp man tar på frågan. Det är självklart inte sant. Om man genom ett trollslag såg till att alkoholen inte fanns tillgänglig som dryck skulle ingen ha problem med alkoholmissbruk i någon grad. Det är enkelt att förstå. Men detta är förmodligen inte att tänka på eftersom nubben för många är fast rotad i vad som ingår i de mänskliga rättigheterna. Vi måste därför slåss för monopol och åldersgränser, något som bevisligen håller nere alkoholkonsumtionen och därför är en vinstaffär.

Det är ett klart samband att ju mer det dricks (och det gör det om det är billigt och lättillgängligt) av folk som tror sig ha koll, desto fler kantnotiser om slagsmål och rubriker om missbrukande kändisar får vi. Kommunalrådet, Gustaf von Essen sade till tidningen Dagens Samhälle att han ofta befunnit sig i sammanhang där det bjudits på alkohol. De många bäckarna helt enkelt. Robinson-Christian berättar att han i rampljuset haft massor av tillfällen att dricka och tagit dem, men bland annat ett krossat förhållande och rattfyllor som följd. Jessica Andersson kommer att få leva hela sitt liv i vetskapen om att alkoholen tog en del av hennes barndom.

Varför reagerar inte fler ännu hårdare och ännu mer på att vi i ett så kallat civiliserat samhälle låter detta fortgår? Är vi Moderater allihopa?

Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 9 juni 2009.

Ikväll har jag och Peter hängt på Stolt & Nykter i Furuvik hela kvällen. 3000 ungdomar från massor av kommunder inklusive vår egen. Körs in med buss för att roa sig efter att ha blåst noll. Perfekt. I övrigt är skolavslutningsdagen redan förebyggd genom kasst väder. Det är bra. Då vill inte kidsen vara ute och supa lika mycket.

Peter har fotat mig med min mobil. Han kunde inte hålla riktigt still så jag blev lite suddig i kanterna. Eller så är jag så diffus for real. man vet inte. Lyckan är stor med en sockervadd. Observera de färgglada ankorna i bakgrunden. INGEN fiskade ankor.

Såg en glimt av "Idol-Robin" när vi gick. Det var nog som Peter sade, att han ser så galet stel ut för han fokuserar mer på att se cool ut än på att göra en spelning.

Det var många som fokuserade på coolness där i och för sig. Så många tjejer som lär ha frusit något otroligt. Vad skönt det är att vara så gammal så att det enda som spelar någon roll är att vara varm.

Och vad gäller gammal. Det känner man sig verkligen när man blir omkringgudidad i grupp för att titta på ungdomar. Det kändes lite bättre när vi släpptes fria ur gruppen. Jag konverserade vilt i sockervaddskön. Det var väldigt kul.

För övrigt är Stolt & Nykter ett ganska tråkigt namn. Men arrangemanget är fantastiskt. Tack alla!

Har man tur som lärare så får man presenter vid skolavslutningen.

Mina världens bästa klass gav mig blomma, choklad och presentkort på en restaurang. De hade noga kollat upp så det fanns vegetariskt. Goa ungar!

Av en familj fick jag också en urgullig blå skål med vita prickar. Full med godis. Hur kan de veta vad jag älskar?

Efter skolavslutningar och personallunch vid kusten (kust är överskattat) är jag nu hemma och packar om inför kvällens övningar. Det blir nog så bra som helst det.

Signera betyg.

Riktiga kor i utemiljö. Närby 2007.

Såg nyheterna nyss och blev GALEN. Jan Andersson som säger sig företräda de svenska mjölkbönderna vill slippa undan kravet på att kor måste få komma ut minst två månader per år. Han hävdar att korna mår bättre av det. De gillar konstmat bättre än gräs.

Jag mår illa av den här djurindustritanken. Andersson var iofs tydlig med att det var en ekonomisk fråga, så han hymlade inte. Kommersiella intressen är intressen som inte riktigt går i takt med etiken. Djuren kan inte tala för sig själv och jag är bergis på att varje ko väljer möjligheten att få vistas utomhus. De älskar utomhus!

En veterinär i studion tog död på allt Andersson sade och berättade att kor som får vara ute har MYCKET bättre hälsa.

Det känns bra att inte äta kött, och därmed inte konsumera en industri som alltför ofta hoppar etiken. Hur är människan funtad?

Bara för att jag inte skriver när jag springer, betyder inte det att jag gett upp. Jag springer cirka varannan dag och det känns bra. I dag var trean inget problem alls och jag har bestämt mig för att gå på femman. Men det kommer att bli tufft.

Varför är det här viktigt? För att jag aldrig vill att min kropp inte ska klara de vanliga sakerna? En människa bör kunna springa minst ett par kilometer och i början av året orkade jag INTE det. Jag har en mycket bra kropp. Den är i princip aldrig sjuk, den är stark, skadefri och ganska vig.  Men det är inte som att jag utnyttjar potentialen just nu. I perioder har jag haft bra mycket mer muskler och bättre kondis än nu. Nu fokuser jag på flåset och skiter i musklerna.

Det töntiga uttrycket lyfta skrot vill jag helst inte använda, men jag gör det ändå. Men att just göra det är bland det tråkigaste jag vet, så musklerna får vara.

Det som finns i huvudet är jag oftast också väldigt nöjd med. Utom när jag är trött. Då går allt så fel. MEn jag skiljer mig nog inte åt från andra på den punkten.

Nu stundar myskväll. Det ska bli spännande. Det var minst en evighet sedan.

Jag skojar inte om jag säger att minst femton personer bemött min uppsägning med
-Kan du inte jobba politiskt?

Som om det bara är att stövla upp till kommunalrådet och få ett jobb i någon skrubb. Sitta där och leka lite politik. Hur kommer det sig att människor som jag faktiskt ser som relativt allmänbildade verkar tro att det när som helst finns tillfälle att bara få ett jobb för att man är politiskt aktiv?

De sista fem stackarna har jag bemött med den burdusa frågan -Hur menar du?

De vet inte hur de menar.