Förutom att jag är galet söt på bilden (kommer bara min mamma och kanske Markus att tycka) så ser man här vilka åtgärder jag tvingas vidta gällande hudvård. Vitmarkerade områden i mitt ansikte är vita för de är täckta av kräm (en med antirynktfunktion, fast det är mest en tillfällighet) som ska bota torrheten. Fläckvis blir jag galet torr och fjällig. Det är alltså inte herpes. Eller munsår om man vill uttrycka sig snyggare. För det är jag en av de lyckliga som inte har. Eller. Vad vet man. Herpes kan ju ligga och gömma sig i nervknutor så det kanske blossar upp någon dag. Let´s hope not.

Men man kan gott sitta hemma och se på när KD pratar miljö och energi med vita klickar i mungiporna. Kanske kan det tolkas som ilska-fradga. (Fast miljöpolitiken känns ärligt talat inte osm ett område där mina åsikter divergerar massor från deras). (Jag älsker att skriva saker inom parantes)

KD har haft den goda smaken att bjuda in Hans Rosling till sin stämma. Och nu ska han prata lika länge som jag tänker lyssna. Han är fantastisk. Verkligen. Han pratar om sådan jag älskar. Utveckling, framtid, rättvisa …

-Det finns inget vi och dom.

I dag på sammankomsten framförde jag att jag tyckte det var tråkigt att mitt partis program inte ska fräschas till. Nu ser jag på SVT 24 att även motionärer på KDs stämma önskar det av sitt parti. Men ingen av oss får vår önskan fram. Det blir alltså "gamla" partiprogram som slåss 2010. Rafflande.

Innan sängdags, runt midnatt, kollade Markus text-TV. Michael Jackson död. Kändes mycket märkligt. Messade syster Sara som genast ringde upp och så pratade vi lite om detta. Och så pratade vi lite om vilka låtar vi älskar. Nyss på nyheterna så spelade de Will you be there? som vi glömde då.

En av de galet bra skivorna. Den som jag troligen lyssnat på mest. Minns också citatet
I´m a lover, not at fighter, från en annan äldre skiva. Det är vackert.

I dag är ytterligare en dag i socialdemokratins tjänst. I´m off to it now.

Nu är det dags för Grannfejden igen då. Program jag inte sett tidigare. Handlar om en mamma som tar sina söner i försvar och lite annat.

Då tänker jag på mitt jobb och konstaterar igen det som jag efter sex år lärt mig, de föräldrar som beskyddar sina barn får de barn som det går sämst för. Det känns värdelöst när man ringer hem till en förälder för att till exempel berätta att man sett deras son (av någon konstig anledning får man oftast ringa om söner) slagit sönder ett skåp, eller hört dem använda mycket olämpliga ord eller liknande. Och de bara -Nej, det har han inte gjort för det säger han. Troligt!

Då gäller det att bita ihop. Men man gråter för att det finns så många pojkföräldrar som inte kan få ordning på killarna. Nästa diskussion är så klart varför det är så, och det vet inte jag.

I Skåne kan man bara stanna bilen och fota nåt som skulle blivit snyggare om det varit sol ute. Nåt är ett gäng blomster som ser underskönt ut. Mer vallmo i den gävleborgska floran skulle vara önskvärt.

Nu har jag haft semester en vecka. Men har inte hunnit märka det ännu. Men i morgon har jag en lucka mellan 16 och 19. Då kanske det börjar kännas.

I dag ska jag på vift till Stockholm en sväng. Måste kolla så de sköter sig där nere. Ibland undrar man.

Det blir varmt men jag packar ordentligt.

Ibland är möten bara ett nödvändigt ont. Men ibland, som i kväll, när jag är ganska relaxad och träffar ett gäng män och kvinnor från övriga länet för att prata lite allmänpolitik så tycker jag så mycket om det. Det är det roligaste som finns att prata om.

Min prattopplista ser ut så här:
1. Politik
2. Allmänt skvaller
3. Hur man ska/kan leva sitt liv. Egentligen samma som punkt ett.
4. Böcker