Molly rusade in i mitt sovrum i morse och lade huvudet på min säng när min klocka ringde. Hon såg ut att vara redo för vad som helst som det skulle innebära. I går somnade hon under min säng. Det är roligt med djur.

Jag vill inte ha all den här värmen, all den här solen. Jag vill inte att väderkartan på baksidan av Aftonbladet ska vara blodröd. Jag vill ha fräscha regn och kyliga nätter. Jag vill ha mindre svett och mer ork.

Ombudsträff inför kongressen. Största behållningne var glassen på vägen hem samt de hembakta bullar det bjöds på.

Vi pratade en hel del om personalstab, subutex och fenomenet kongress.

Från https://www.redvelvetart.com/

Om det är någon som funderat på hur det står till med min jobbsituation till hösten (sånt där är jobbigt, därför orkar jag inte älta om det) så är försörjningen tryggad fram till jul.

 
Bild från http://www.dotcombride.com/images/cakes/choc-pearls-wedding-cake.jpg

323 800. Jag fick lätt ont i fingrarna när jag på mobilen adderade kolumnerna i förtryckta "bröllopets kostnader". I ett av de tjocka, glansiga magasinen med en lycklig brud på framsidan är det vad man kalkylerar med som mall. Det är mer än en årsinkomst för de flesta människor. Det förväntas ett par lägga på den så kallade lyckligaste dagen i deras liv. Jag är en cynisk jävel. Jag tror inte att bröllopet som fenomen gör en människa så mycket gladare och finare. Jag vet att det finns forskning som säger att gifta människor är lyckligare, men om det skulle stämma, hur kommer det sig att många snart går skilda vägar?

Under förra året gifte sig 50 332 par. 21377 par skilde sig. Likt tidningshyllan svämmar över av romantiska tidningar med blomster och håruppsättningar för den stora dagen är nätet fullt av dejtingsajter. Inget illa i sig. Kärleken är en stark drivkraft, men i dag har vi förmånen att själva kunna välja vem vi vill leva med och kan också enkelt välja om. Fyller en vigsel någon funktion när det för många ändå snart är över? Över tjugotusen ångrade sig förra året. Jag skulle ha kunnat räkna ut hur många kronor det var i sjön om inte min räknare på mobilen visade "för stort värde angivet". Symboliskt i sig.

Det finns många juridiska fördelar med giftermål och det är många gånger att rekommendera men frågan är vad som driver par till att ha bröllop av den kalibern att det finns ett antal svenska magasin som kan göra så många reportage kring detta till varje nummer, varje år. För alla andra att dregla över i hur man manifesterar sin kärlek. Och naturligtvis sukta över i sitt eget liv. Och kanske låna pengar. Jag har förstått att det finns strömningar på diskussionsforumet "Familjeliv" på nätet som tycker att man borde få ekonomiskt bistånd för att kunna ha ett bröllop med marängklänning. Som om överdådet är en mänsklig rättighet i stil med mat och glasögon.

Ett sparsmakat, plånboksvänligt bröllop med mycket kärlek i omlopp, är inte det nog? Är garantierna för att äktenskapet ska hålla större om det finns alla de tillbehören som inkluderas i mallen, båtcharter, bröllopskonsult och fyrverkerier. Retorisk fråga för svaret är självklart nej.

Vad handlar då ett fett bröllop om. Skryt? Fasad? Att skilja sig från pöbeln? Tja, vi lär ju inte se Victoria och Daniel göra det diskret precis. Deras förlovning har redan skakat fart i bröllopsivern. Något som dessutom verkar stressa upp främst kvinnorna som ska leva ut prinsessdrömmen den här dagen. Få små pojkar drömmer om bröllop medan kvinnor ofta har en klar bild av sitt bröllop sedan femårsåldern. Trist grej i sig.

Tusentals kronor för något som är över på en dag. Något som kan ha spelat ut sin roll inom några år. Trots det lägger vi alla dessa pengar för att visa hur mycket vi älskar varandra. Gör inte det. Bjud på grönsaksspett från grillen och gift er på balkongen om ni vill ge varandra löften. Köp inte en löjligt dyr engångsklänning utan lägg pengarna på en upplevelse för er istället, inte på kompisarna från förr och deras fylla.

Kärleken är för fin för att manifesteras i pengar.

Ledare publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 23 juni 2009

I dag fick jag den sjukt dåliga tvättstugan vilket jag redan visste. Maskinerna tvättat i otakt och en tar sjukt lång tid på sig. Torkskåpet har sett bättre dagar och annat klag. Dessutom var ju Elin och Pierre här och jag ville ha så få moment som möjligt under den tiden. Alltså har jag hängt stor del av tvätten i lägenheten. Jag använder ofta skåpdörrar i köket till detta. Och givetvis själva tvättkorgen. Just idag tror jag att det kommer att gå snabbt. Det är 28 grader inne i lägenheten. Min utetemp visar just nu på över 40 grader i solen och lä. Jag har varit ute på en sväng med min hundgäst. Hon ville gå hem hela tiden. I år känner jag att jag inte har någon särskild dragning alls till solen. Jag har också en nacke som just nu fjällar efter Lisebergsbesöket. Skugga är bäst.

Juice Newton

Hennes Angel Of The Morning var den första låt jag hörde ute i går. Den var mest poppis i nykterhetsrörelsen 1995. Men som somliga vet… 1995 är nära. Det är också en bra låt. Mycket bra.

Och som uppföljning på mitt förra inlägg … Just hemkommen från Mingel och Bar där jag och några vänner hängt på uteserveringen några timmar. Vid halv tio dyker ett par i 25-årsåldern upp med sin drygt ettårige son. Så vitt jag vet ska barn i den åldern sova då. Istället fick han hänga med föräldrar som drack och rökte och lät honom tulta runt barfota på uteserveringen.

Det gör mig så ledsen. Och det fungerar för att det finns för lite motstånd mot principen att alkohol alltid passar. Anser de föräldrarna att det de gör är normalt? Eller har de missbruksproblem? Är missbruksproblem normalt?

Jag funderar ofta, oftare på helgerna, varför ni på bloggar, på Facebook och säkert på Twitter som jag inte sysslar med, har ett sådant behov av att berätta om vad ni dricker. Är det cider? Är det öl? Och hur mycket? Och hur kul man har just därför. Vuxna människor som alltså har ett behov av att berätta om att de dricker alkohol. Är det på något sätt förenat med att visa att man lever upp till alkoholnormen. Att man är en av de vanliga? Att man hör till? Eftersom jag inte hör till så vet inte jag om man visar något särskilt med att berätta vad man dricker, men jag tänker mig att den som skriver "då har man sprättat första ölen" vill uttrycka annat än "är ute och sippar på Cosmopolitan". Men jag tänker samma sak oavsett, har man pengar att lägga på alkohol får man aldrig, aldrig säga att man har för lite.

Och så tänker jag att det är vansinne att barn behöver träffa berusade vuxna. Där har min tolerans minskat galet mycket. Barn har rätt att slippa tjatiga, slippriga, stapplande, otäcka, högröstade vuxna utan förmåga att ta ansvar just då.

Men det är det värt?