Det måste kallas lite av ödets ironi när jag under samma dag dels får ett glatt SMS från min bondemamma om att nu ska korna äntligen ut på grönbete, dels ser på nyheterna att en representant från en intresseförning för svenska mjölkbönder vill slippa släppa ut korna.
Under min uppväxt på en gård med mjölkkor har jag sett glädjen som finns hos kor och ungdjur då de får sätta klövarna på marken istället för på golvet. Tugga hö och ensilage i alla ära, men det slår inte känslan av att dra runt med mulen bland blankt, grönt gräs.
I den lagstiftning som gäller idag för att hålla mjölkkor står att korna ska ha rätt att visats ute ett par månader per år.
Per Andersson, ordförande för Sveriges mjölkbönder ifrågasätter detta. Till SR Ekot säger han -Om det regnar så blir det smutsigt och om det är soligt så blir det varmt och man tappar ganska mycket produktion då.
Han säger också att i dag har många gårdar lösdrift istället för att djuren är uppbundna och gårdar med robotmjölkning får störningar i produktionen när djuren betar.
I det nyhetsinslag jag såg var Andersson inne på två olika argument. Det ena handlade om att det skulle vara för kornas bästa som de alltid skulle vara inomhus, så att de till exempel inte skulle behöva brottas med låga temperaturer eller regn. Det andra kom först efter fråga från reportern, nämligen att det är en ekonomisk fråga. Andersson säger att det minskar vinsten att ha korna på bete.
Vi är många som har äger ett älskat sällskapsdjur. En trofast hund, en egensinnig katt eller en lurvig ponny. Djur som vi lägger tid, energi och ganska mycket pengar på. Under 2008 lade svenska hushåll nära nio miljarder kronor på djur som hobby och sällskap. En summa som ökat med 45 procent de senaste fyra åren.
För mig är djur en självklarhet. De lär oss mycket och är en av de största källorna till glädje. Därför tycker jag det är ynkligt att somliga djur behandlas som små barn som äter mat ur vansinnigt dyra, små portionsburkar medan andra fått lotten att fungera som maskiner som vi för att hålla kostnader nere inte ens vill släppa ut.
Ska vi dricka mjölk, ska vi äta djur måste produktionen vara på en sådan nivå att djuren har ett värdigt liv under den tid de lever. Varför ska en hund har rätten till ett härligt liv medan de som kommit att ses som matdjur, höns, kor och grisar många gånger lever under förhållanden som konsumenter inte vill känna till?
Är vi beredda att köpa kläder till hundar som inte ens behöver några förutsätter jag att vi också är beredda att betala några ören till för mjölk, ägg och kött från djur som faktiskt haft möjligheten att känna solen, vinden och vattnet som vi andra uppskattar så mycket.
Den som någonsin sett en ko komma ut efter en lång vinter i ladugården kan aldrig ifrågasätta om kon lägger ett värde i detta. Många gårdar i Sverige har så kallat kosläpp där mjölkkonsumenter kör ut sina barn för att titta på detta skådespel av glädje.
För mig får djurhållning aldrig ske på bekostnad av djurens välmående. Låt korna få fortsätta komma ut varje sommar. Så jobbar en riktig bonde!
Publicerad i Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten 15 juni 2009