Jag skojar inte om jag säger att minst femton personer bemött min uppsägning med
-Kan du inte jobba politiskt?

Som om det bara är att stövla upp till kommunalrådet och få ett jobb i någon skrubb. Sitta där och leka lite politik. Hur kommer det sig att människor som jag faktiskt ser som relativt allmänbildade verkar tro att det när som helst finns tillfälle att bara få ett jobb för att man är politiskt aktiv?

De sista fem stackarna har jag bemött med den burdusa frågan -Hur menar du?

De vet inte hur de menar.