Rubriken är plankad från dagens Lotta Gröning. Jag tycker Lotta har så fel. Mitt liv är just nu sådant att jag flera gånger i veckan träffar massor av våra hårt jobbande socialdemokrater i Gävle. Vi är många, vi resonerar och vi står väldigt tryggt i poängen med vår politik. Lotta har aldrig träffat oss och jag tycker inte om den generalisering som hon eller en rubriksättare gör. 

Jag menar inte att antalet eller resonerande är en garant för att man är rätt ute, därför lade jag till detta med tryggt. Vi vet precis vad vi jobbar för, ett jämlikt samhälle. Det är inte lätt, det är faktiskt skitsvårt. Som styrande parti lokalt (ihop med v och mp) är det nu vi som får göra prioriteringar som inte alls känns bra i olika nämnder. Men vi har inget val. Skatteunderlaget försvinner med massor av miljoner. Då krävs indragningar och omstruktureringar för att garantera en välfärd. En del av det kan vara att somligt blir dyrare för vissa, dyrare för vissa som har råd. Varför ska äldre människor som inte är i närheten av att kallas för fattigpensionärer få subventionerad mat exempelvis?

Folkpartiet pratar och pratar om hur viktigt det är att ha många lärare i skolan. Är det? Jag tycker det är viktigare att istället prata kvalitet. Många lärare är inte per automatik detta.

Borgarna har varit framgångsrika i den politik de drivit efter valet 2006. De har omfördelat pengar på precis motsatt sätt som den socialdemokratiska ideologin säger. De har genomfört skattesänkningar som de redan rika tjänar mest på. I dag ser vi ett samhälle där många människor har nästan ingenting. Borgarna skyller på finanskrisen. Det är lätt så klart. Hade läget kunnat se lite annorlunda ut, hade resurserna kunnat fördelas på ett annat sätt om de INTE låtit rikingarna behålla så mycket? Självklart.

Jag tjänar ganska bra med pengar. Behöver jag egentligen den tusenlapp (?) som jag fått behålla varje månad extra? Alltså, egentligen? Hade jag inte hellre sett att vi fortsatt behålla ett socialt skyddsnät? Hade jag inte hellre sett att de pengarna funnits för att exempelvis dämpa fallet i kommunderna där socialbidragskostnaderna skjuter i höjden? Självklart hade jag hellre önskat det så. Jag hade också accepterat en skattehöjning. För att vi måste hjälpa varandra. Vi har ingen om vi inte har varandra. Så tänker man sant socialdemokratiskt.

I borgarnas värld är allmosor ett alternativ.

Så nej Lotta Gröning, ingen kris i min socialdemokratiska hjärna i alla fall.

Jag och mitt röstkort.

´

Jag och Fanny under förhandlingarna.

Mona talar i Sandviken, på dagens distriktskongress. Utan kris.