När jag var liten hade min mamma ett gäng handarbetstidningar som var samlade i gula platspärmar. Förmodligen stelt sönderspruckna i i dag. Dessa tidningar hade ett uppslag som handlade om hur man kunde pyssla olika saker. Själv eller med sina barn. Jag bläddrade ofta på de där sidorna men kunde aldrig göra någonting för vi hade inga som helst specialsaker för pyssel hemma. Jag tror inte heller jag frågade om vi kunde köpa, jag visste väl att det var dödsdömt från början eftersom mamma inte uppskattade den typen av pyssel. Alltså kunde jag inte pyssla så mycket när liten. Mitt närmaste var kanske när jag fick fatt i rester från en krita som använts till att skriva kotavlor (som en namnskylt vid varje ko med information om diverse) som jag kunde rispa mot en gråsten.

Därför frossar jag nu i pyssel. När jag själv får bestämma. Det är inte alls särskilt tokigt att vara vuxen.

Nu läser jag ett nytt nummer av en scraptidning.