Okej, rapport från runda två. Bara positivt. Mest positivt är att jag inte kände döden komma över mig, jag var bara taggad. Jag sprang större andel av sträckan och snabbare. Jag märkte det eftersom bestofboybands inte hann lika långt. I dag lade jag också till lite stretching efteråt. Som vilket proffs som helst. Mer kommer.

För att kompensera detta ska jag nu baka äppelkaka, en enkel variant som jag levde på i min ungdom när jag bodde hemma ensam veckor i sträck. Någon behövde ju ta hand om ungdjuren när resten var i sommarstugan och badade …

I dag har jag försökt prata allvar med en kompis för att ge henne chans att ångra sig var gäller den här ungen. Jag har till exempel berättat att hon kan gå i två delar när den kommer ut, men hon är lurig min kompis för hon svarade bara att hon kunde köpa en tandemcykel.

Tänkte på det när jag sprang och på att jag glömde fråga henne om hon visste vad avslag betyder. Ett begrepp jag lärde mig i boken Gravidchock. Sedan kom jag på att jag kanske ändå vetat det hela mitt liv, det kanske är samma sak som efterbörd, som man måste titta efter på korna. Då kände jag mig lite dum.

Min barnmorskestuderande syster Sara undrade om jag ville se lite äckliga förlossningsbilder, då vi sågs senast. Det ville jag inte. I princip kan jag inte tänka mig något äckligare. Hör du det Elin, jag kan inte tänka mig något äckligare! Nu fick du inte vara anonym längre!