När jag kom tillbaka efter lunchen såg det ut så här på mitt skrivbord. Alltså, det är inte stöket som är grejen utan att gulliga Susanne försett mig med ett överlevnadskit. Cola och apelsinkrokant. Anna Skipper, hjälp mig!

De allra flesta av mina kollegor är på en annan grej än att vara på skolan, eftersom vi har halv studiedag om en framtidsgrej. Eftersom jag inte är en del av framtiden valde jag att stanna och det gjorde jag helt rätt i för jag får galet mycket gjort och mitt skrivbord börjar se ut som ett sådant igen och jag börjar få koll på alla papper och annat jag måste ha koll på. När det är period med utvecklingssamtal blir resten lätt eftersatt och det börjar direkt. Den här eftermiddagen har verkligen varit välbehövlig för mig. Än är jag inte klar, så vem vet. Det kanske blir stordåd.