Jag har aldrig tänkt att jag har en särskild fobi, men jag har nog det för stora hår. Fobu är väl olustkänslor av olika slag. Spindelfobiker skriker och grinar ofta, så den fobin är nog starkare och mer jobbig än min.

Min handlar om huvudhår. Extremt långa hår har jag svårt för, det tycker jag känns äckligt.  Då brukar jag försöka att inte titta. Frissiga, oskötta hår känns också helt otäckt På konserten i går satt jag bakom en kvinna med tjockt, oredigt hår. Det fick mig att vrida mig i stolen. Luggar som väljer rikting helt själv, oftast flera eller rakt upp känns helt läskigt. Dreads, rasta och sånt är hemskt. Faktiskt får det mig att rysa. Eller män som har sån kort frisyr som är jämnlång överallt och liksom står ut som fluff från huvudet.

Korta, snygga hår, halvlånga raka hår. Det är det jag klarar utan att tänka på någons frisyr.

Jag är ändå glad att det är sånt här som jag har svårt för. Inte typ insekter eller sånt. Det verkar skitjobbigt. Eller fåglar som Ullie mår illa av. Men äta dom kan hon.

By the way … första gången jag ser Lili&Susie. Jag gillar det. De är snyggare nu än förr. Förr hade de trolldegsläppar. Så långt det gick på den tiden utan att ha sprutat stjärt i dom. Fast å andra sidan, då tyckte jag det var snyggt. Barn har inte så gott omdöme alltid. Jag älskar Lili för att hon jobbar med och värnar om djur. Sånt ger respekt hos mig. Och glitterögonskugga som de har, det är festligt och snyggt.