Folk sitter för mycket i soffan och går på för få möten.
Idag har min dag varit igång från 0750 till 2050.
Jobb och sen två möten för att få en bättre värld.
Vad har ni gjort?

Jag tycker faktiskt att det är galet bra.
Generellt tycker jag att Internet är fantastiskt.

Och så undrar jag varför det bara är killar som leder kriminella gäng. Är killar dummare?

Ett skämt som inte går att förklara bakgrunden till var att när vår fasta telefon ringde för första gången skulle vi svara med ett visst namn. Vi kan säga Kalle (fast det var det inte).

Idag ringer det och vi blir mycket förtjusta.

-Kalle
-Ja hallå?
– Skoja… det är Elin
-Jaha, Eva?
-Nej, Elin
-Då har jag kommit fel.

Värdelöst.

Nu går varselvändan i barn- och ungdomsförvaltningen som är min arbetsgivare igen.
Förra gången klarade jag mig, om man ska uttrycka det så. Nu vet jag inte.
Älskar att få besked idag och sedan tre tider jag ska infinna mig på olika ställen DEN HÄR VECKAN.
Som om man inte har ett privatliv eller kanske främst ett arbete (fortfarande) att gå till på dagtid.

Personalmännen är skitsvåra att få kontakt med så jag ringde en annan än den jag tidigare har haft kontakt med, en som aldrig svarar på mejl eller ringer upp när hon lovat. Hur svårt är sånt? Egentligen.

Idag har vi storhandlat för att fylla på de förråd som inte fanns. Det som nästan är värt att fälla glädjetårar över är att hyllorna med ekologiska- och bra på andra sätt-varor ibland vara tomma. Helt enkelt för att folk hellre väljer det än annat. Det är positivt för världen med tråkigt för mig som då ibland fick köpa konventionellt odlade varor.

Eller veckans ugnspannkaka.

Utdrag från böckernas baksida:

Så här såg de ut, våra egendomslösa förfäder, så här resonerade de, höll de samman, diktade de, blev de överlistade, återgick till arbetet, såg de kuvade ut, samlade de erfarenhet, var de innerst okuvliga. Man ser dem framför sig, dess tåliga grå människomassor. Deras kärlek. Deras vrede. Deras rödhet.

Skrivet av Sara Lidman (fina fina Sara)

Vi är vår historia. Vi är så många som har allt att tacka dessa människor som kämpade och aldrig gav sig. Som trodde att en annan värld var möjlig. Vi är inte framme. Vi är inte framme så länge några dör av svält och andra av överflöd. Vi är inte framme så länge inte alla har nog med frihet att forma sina egna liv. Lär av historien och fortsätt det viktiga arbetet.

Idag tipsar 365 saker om att skriva in sig i donationsregistret (om man inte redan har gjort det). Man kan själv välja fritt vilket eller vilka organ man kan tänka sig att donera, alternativt inte donera. Man bestämmer också om ens kvarlevor får användas till medicinsk forskning. Är du inte signad är det dags!

Om något händer med mig kan jag inte tänka mig något finare än att någon annan kan få nytta av det jag inte längre behöver. Att detta ens är möjligt är ett fantastiskt vetenskapligt framsteg. Jag älskar vetenskap!

Just nu finns det två vyer i arbetsrummet, tillika pysselrummet.
Först är jag på gång att organisera mitt pysselmaterial, men istället hänger jag upp tavlor jag behöver för inspirationen.

Bilderna är en bilder av mig när jag var liten, bilder av mig med några av mina djur, en bild av huset i Norrala från början av 1900-talet, en bild av mamma och mormor och en bild på mig med två av mina systrar (fotad av bästa Pierre). Slutsats: Jag är min egen inspirationskälla. Inte alla har det så bra.

Åt andra hållet ser det ut så här:

Ganska tröstlöst. Men ändå inte. Har man orken är det kul att sortera. Ivarhyllorna som Markus hade med sig är helt lysande.

Åt tacos till stjärnorna på slottet. Inte sett något i den här omgången innan. Åh vad det var härligt. En god författare, en underhållare, en kloking… Jonas Gardell. Livsfrågor, härligt funderande. SVT!

Jag har inte betalt av SVT, det är inte så de jobbar.