Det jag gjorde när Obama svor in sig var att träna på SATS. Så jag såg det hända, men hörde inte. Det som inte behövde höras var Franklin. Kanske lät det också bra, men det såg sjukt kul ut med den där gnistrande hatten.

Precis på väg från jobbet. Haft en lektion om försurning samt planering. Har koppat en massa och ordnat för morgondagens vik.

Nu ska jag på kommunstyrelse och imorgon är det nämnd.

Idag har jag träningskläder med mig för att kunna gå och träna straight efter mötet. Pepp pepp!

För övrigt ska min syster Sara bli barnmorska. Hon kom in igår. I Kalmar. Kalmar är trevligt. Jag förstår inte varför hon vill jobba med människors underliv. Men jag är glad om hon är glad.

När man är varslad från sitt jobb är det inte med entusiasm man skriver omdömen åt eleverna, men visst jag gör det. Det åligger mig fortfarande. Att skriva omdömen är något av det tråkigaste man kan göra som lärare.

Det har gått alldeles lysande med de saker jag har haft på agendan idag. Alltid något.
Nu är det dags för uppdrag på Bishop arms. Festligt. Jag är skithungrig så det är bra.
Jag är alltid skithungrig.

Vi har ägnat hela kvällen åt att tvätta. Ingen vanlig tvätt, utan stor tvätt. Det känns bra. På det här stället har man fyra timmars tvättid. Å andra sidan har man bara två maskiner.

Det är problem att tvätta kläder som sambo. För sambon kanske väljer att torka ens tröja med ull i i torktumlaren. Det kan framkalla dålig stämning.

På den tiden han bara var besökare hos mig lämnade han en röd tröja i tvätten, utan att säga att den var ny. Då fick jag slänga fyra-fem av mina egna plagg.

Han anser också att man ska använda onödig miljöbelastning, mjukmedel. Det gör inte jag! Det är inget för hårdingar som mig.

Det bästa för världen är nog egentligen om alla tvättar sina egna plagg. Tyvärr håller väl det inte praktiskt.

Just nu gör jag världens bästa häfte till mina elever om USAs historia. Bäst blir det eftersom jag valt ut viktig aoch spännande saker. Jag älskar Internet. Jag kan hitta precis allt jag vill av fakta. Men texterna behöver redigeras och värderingar plockas bort för att anpassa till något neutralt.

Hur skitbra är inte jag som tajmat USAs historia samma vecka som ett presidentbyte, till en svart president dessutom. Jag är galet bra helt enkelt.

Söndagar är förutom eventuell sovmorgon bara en väntan på måndagen. Den mörka årstiden gör livet till ett helvete när man måste gå upp.
Kvällarna är inte lika fullsmockade den kommande veckan som den här, men nära på. Motivationen att göra sitt yttersta på ett jobb som man är varslad ifrån är heller inte galet hög, men så klart måste jag göra bra ändå. Jag är där för elevernas skull och inte för min. Det blir mycket att ta ställning till framöver och blott tanken på det känns tung. Det är egentligen en chokladdag idag men det finns ingen choklad hemma.

Det är grått. Det är varken kallt eller varmt. Tur att bland annat Blues snart kommer på besök.

Nu har jag suttit och läst lite scraptidningar och skrämmande många har käckheter som "lev livet som om den här dagen vore den sista" med på sina sidor.

Det är helt omöjligt, man kan och ska inte bete sig så.

För de flesta av oss är inte morgondagen den sista. Men visst, det verkar ju soft att alltid skita i att betala räkningar, äta upp all choklad inom räckhåll, peka finger åt idoiter och alltid säga vad man tänker. Inte genomförbart, riskterna är för stora.

Det är väl kanske romantiker som resonerar så, och jag hör inte till den kategorin.

Jag plockade fram samtliga av mina skivor med syftet att sortera undan till vinden de som jag aldrig lyssnar på och de M har lika av. Här syns en del.

Dessa älskar jag så klart mest:

Det blev så mörka bilder. Golvlampan var svår att balansera med foten.
Det känns rätt skönt att konkreta skivor snart är historia.