Då är det val nästa gång! Viktigt att skriva in i almanackan.

Morgonen på Vasaskolan gick väldigt bra. God respons från eleverna. Kloka elever. Stolt över mig själv att jag körde helt utan manus. Jag tänkte att min rutin måste efter femton är vara tillräcklig. Det var den. Nu är jag framme på Brunnsvik. Carl Kangas visar precis en film med Obama.

Nog ska skattepengarna läggas på knarkarna. På att fininasiera verksamheter som förhindrar att knark kommer in i landet först och främst. Samtidigt på att göra knarkarna drogfria och motiveras till andra möjligheter än att knarka.
Ingen ska behöva knarka.

Ikväll var bra av två skäl.
Det första var att jag inte hade något särskilt möte på annan plats bokat.
Det andra var att istället kom Ellinor hem till mig och vi hade bra diskussioner om politiken. Bollade olika tankar fram och tillbaka precis som man borde göra oftare.

Lyssnar på Timbak och ska packa inför morgondagens äventyr.
Allra först ska jag föreläsa på kursen Socialkunskap på Vasaskolan.  Alkohol ska vi prata om. Det finns knappt något roligare att prata om. Särskilt eftersom folk mest tycker, men inte har koll på forskning och fakta. Fast gymnaiseeleverna ska inte tryckas till. Deras tankar ska bara vidgas lite. Jag älskar att möta folk i klassrummet. Det är lite en skräck för mig nu när jag mest troligt kommer att bli uppsagd. Att undervisa är det jag en bra dag är grym på, och så ska jag inte få göra det.

Därefter ska jag och Mr Hasch åka till Brunnsvik och bli ännu bättre kampanjledare. Jag tar också med en del skoljobb och hoppas jag tar mig tid att rätta en massa.

På den ska vi prata om hjärtat och blodomloppet.
Det ni hur mycket blod en vuxen person har?
Och vad vi har blodet till?

Det kurrar värsta mycket i min mage. Jättemycket kurr!
Tur tur att jag kan gå och äta när jag vill.
Men liiiite ska jag vänta för att dra ut på det. Det är kul att äta! Champinjoncrepes är det idag. Som jag inte vet hur det stavas med ´`.

Gavlegårdarna ringde och på tisdag ska de börja tapetsera. Mycket bra grej! Det betyder att de är färdiga kanske på torsdag. Sen kan vi flytta in och fixa på riktigt riktigt.

Vid några tillfällen i mitt liv har jag fått en omskrivning på mitt efternamn. Det började på gamla Videoteket i Söderhamn där de inte kunde hitta mig i kundregistret på mitt namn. Efter sökning på telenummer hittades jag som Elin Ludgren.

En gång när jag skulle boka tågbiljetter med namn på (ni vet, specialbokning), fick jag åka som Elin Ludgren. Om detta har skojats en del.

Därför blir jag helt galet fnissig när jag under förra veckan skulle sitta med en personalman på BUN och fylla i mitt CV (det tog för övrigt en timme, hade gjort det själv på tio min) och hon lägger in mig som Elin Ludgren.

Först möte med nämnden hela dagen.
Sedan möte med valledarna i Lingbo hela kvällen.
Hemma strax före tio.
Nu har jag vittjat mejlboxarna, utom den lösenordet gått ut på.
Kallad på nästa möte akut 08.00 imorgon bitti.
Så important liksom.

Lite jordnötssmör på det här så.

"Det är fler som dör av knark än av alkohol"
En missuppfattning man ofta hör är att narkotikaproblemen är mycket värre än de problem som orsakas av alkohol. Nu är det naturligvis vanskligt att jämföra två i sig allvarliga problem, men tittar vi på antalet döda varje år är alkoholen den större boven.

Narkotikaproblemen i Sverige är allvarliga. Över 250 personer dör varje år till följd av narkotikamissbruk. Det är dock mångdubbelt fler som dör på grund av alkohol.

Man räknar med att minst 6000 människor omkommer varje år i Sverige på grund av drickandet. Det är nästan sjutton människor om dagen. Året runt.

från iogt.se

Idag behövde jag gå på toaletten i en mötespaus. Det behövde en moderat i samma styrelse också. Där stod jag lite lojt och väntade när moderaten kommer fram och undrar när det är dags. Det är bara fett svarade jag. Moderaten blev så där gravt skärrad och berättade att det är inte så lätt bla bla bla. Och det är det ju inte. Nu gör det inte mig något, det är snarare en rätt stor behållning att se hur folk som säger så börjar flacka med ögonen när de inser klavertrampet. Och skylla på att jag stod tillbakalutad och hade koftskärpet liksom ovanför magen. Så hade jag inte knutit, det hade bara glidit lite när jag tråkkorvade mig i stolen.

Men just eftersom sånt är jäkligt svårt att avgöra, varför säga något? Jag säger aldrig sådant innan det är bekräftat. För jag vill inte vara den som behöver flacka med ögonen.