Söderhamn är på gång att få sin första friskola för högstadieelever. Blivande rektorn har stupat på lokalen, men lovar att det ordnar sig. Så där är det ganska ofta när det gäller friskolor. De gör olika tabbar som att lova elever att börja fastän de inte har en slutgiltig tillåtelse, gör teori av praktiska ämnen för att slöjdsalar saknas och har en massa obehöriga lärare. Trots det finns någon slags skimmer över friskolor. En fördom om att de skulle vara bättre.
Vad är det som händer när friskolor ges tillstånd att slå upp portarna? Man kan säga att föräldrar som har stor studievana och mycket pengar flyttar sina barn dit. Vi får en segregerad skola där de med goda förutsättningar i livet bara träffar likasinnade. På sikt riskerar det att urholka solidariteten och förståelsen människor emellan och ge ett hårdare samhällsklimat. Friskolor lyder under andra regler än kommunala skolor. Till exempel lyder skolan inte under offentlighetsprincipen och samhället saknar alltså betydande insyn. Friskolor sätter högre betyg än vad de borde med tanke på de resultat som de når på de nationella proven. Kanske på grund av inkompetenta lärare. Eleverna invaggas i tron att de har mer kunskaper än de egentligen har.
Eleverna blir i många fall vinstgivande för skolans ägare. När en friskola startar måste kommunen avsätta lika mycket pengar per elev till den som den gör till eleverna som är kvar i den kommunala skolan. Friskolan väljer sedan sina elever och i många fall nekar man elever med särskilda behov att gå där. Fysiskt handikappade, dyslektiker och elever med diverse andra diagnoser som krasst sett kostar mer att undervisa sorteras bort. På så sätt sänker man kostnaderna. Somliga skolor sysslar med inläsningstid för eleverna på fredagar. Lärarkostnaderna kan således kapas, liksom genom att anställa billigare lärare utan behörighet. De skattepengar som från början lades i en budget får att gå till våra barn hamnar osnyggt och enkelt i fickan på ägaren till skolan.
Om det skulle vara så att kommunen som jobbar med att ge en lysande utbildning till den majoritet av elever som går kvar, men med långt mycket större andel svårmotiverade elever och elever med större behöv, vill satsa mer på dem genom att tillskjuta ännu mer pengar är systemet så vackert finansierat att samma summa måste gå till friskoleeleverna. På så sätt är det i praktiken omöjligt att med pengar kompensera ge bättre utbildning för de som inte har en mamma och en pappa som tragglar läxorna med dom hemma på kvällarna. Bara ännu gynnsammare för friskoleägaren. Och klassklyftorna ökar.
Motsatsen kan också hända vilket det också gjorde i Söderhamn i höstas, där en friskoleägare grät ut i tidningen om att nu gick dennes ekonomi och livsprojekt i stöpet när anslagen sänktes. Är man påläst vet man att det kan hända. Lyckligtvis finns alltid en kommun där som måste vara redo att sopa upp resterna efter friskolor som ägaren kört i botten.
Vi måste snarast se över och göra inskränkningar i det system som gör elever till handelsvaror. Ett första steg kan vara att ge kommunerna rätt att säga nej till skolor som av olika skäl inte är lämpliga.
Söderhamnskuriren och Ljusdalsposten idag.
Det är en otrolig förmån att få sina politiska åsikter på bästa plats i tidningen en gång i veckan. Och dessutom få betalt för det.
