Idag behövde jag gå på toaletten i en mötespaus. Det behövde en moderat i samma styrelse också. Där stod jag lite lojt och väntade när moderaten kommer fram och undrar när det är dags. Det är bara fett svarade jag. Moderaten blev så där gravt skärrad och berättade att det är inte så lätt bla bla bla. Och det är det ju inte. Nu gör det inte mig något, det är snarare en rätt stor behållning att se hur folk som säger så börjar flacka med ögonen när de inser klavertrampet. Och skylla på att jag stod tillbakalutad och hade koftskärpet liksom ovanför magen. Så hade jag inte knutit, det hade bara glidit lite när jag tråkkorvade mig i stolen.

Men just eftersom sånt är jäkligt svårt att avgöra, varför säga något? Jag säger aldrig sådant innan det är bekräftat. För jag vill inte vara den som behöver flacka med ögonen.