Av varselskäl är inte jag på mitt jobb just idag, möte tidigare idag istället.

Istället har jag kunnat kika på riksdagens interpellationsdebatt istället. Vad härligt! Av den har jag nu åter påmints om hur viktigt det är att inte visa precis vad man känner. Det är ett problem för mig för jag är liksom genomskinlig med vad jag känner. Jag skriker inte ut att en åsikt är puckad i debatter men mitt ansikte ojar sig.

Tack vara Littorin (han som förstörde A-kassan) och hans mycket osmakliga ansiktsuttryck i talarstolen ska jag nu försöka bli ännu bättre på att inte med kroppen visa hur jag känner i debatter. Endast orden ska tala. Littorin verkar ha överaktiva käkar. För inte tuggar han väl tuggummi i debatten?

Jag har ett tidningsuppslag med Littorin under min sophink.