Mig händer det då och då (ganska ofta) att suget efter något att äta gör att det river och sliter i magsäcken. Och kanske till och med tarmarna. Man kanske matar med lite clementin. Lite physalis. Toppar med päron. Men det slutar inte. För det duger inte med vad som helst.

Det ska vara något fyllt av dåliga fetter, dåligt socker osv. Jag försöker vara hård. Jag ska inte äta något förrän Markus kommer hem. Då kanske det blir lite rester av ost och kex. Det torde fylla behoven.

Fast som vanligt lyxproblem. Pratade om det fenomenet med min mormor idag. Hon berättade att hon i väldigt många år (kan ju vara 25), när något varit en motgång tänkt: -Jag slipper i alla fall vara kärring i Ryssland.

Hon beskrev sedan den bild vi alla delar. Av små fyrkantiga, tärda, frusna gummor som troligen har magar som river och sliter på riktigt. Hon är klok min mormor.

Sedan pratade vi lite om hur konstigt det är när klagokören går igång och man förväntas gnälla över allt mellan himmel och jord, och så gör man inte det! Utan säger just sådant om kärringar i Ryssland.  Det blir dålig stämning. Behövlig. Folk behöver de perspektiven.