Jag är nu glad på mig själv igen. Sedan jag skrev här sist har jag slitit i mitt anletes. Och nu har jag skickat iväg en geografiuppsats för respons till min handledare. Jag är inte stolt, mer på gränsen till att skämmas. Men jag har gjort det. Det var mitt mål med kvällen.

Jag förstår inte varför folk är ute med sina vänner sådana här dagar när man lika gärna kan sitta på två madrasser och skriva härlig uppsats. Mitt liv är mitt öde.

Nu ska jag käka lite ost och titta på Kim Nowakfilmen. Boken var bra, förmodligen är filmen sämre. Jag tänker att jag kanske tom har sett filmen utan att komma ihåg det. Återstår att se.

Måste också hitta på nåt bra att göra framför filmen. Svårt nu utan uppsats och färdigpysslade julklappar.

Förresten är Markus snart i Sverige igen. För gott.