Detta, om man får äta julbord av något slag eller inte på sin arbetsgivares bekostnad, verkar vara grymt känsligt. Hela svenska folket verkar springa runt i en masspsykos av avundsjuka kring detta och det är läskigt känsligt. Tidningarna skriver helsidor om fenomenet. Det suras om det blir förändringar, särskilt positiva för någon annan. Det är nästan värre än om det blir sämre för en själv.

Men ärligt talat. Hur kul är det att käka julbord? Hur fräscht? Och om man får välja, väljer man då att äta ute med sina kollegor eller med sina vänner? Lätt det senaste även om vän/kollega flyter ihop ibland.

Löjligt att värdera sitt jobb utifrån vad man får för julmat (eller hemska tanke… ingen julmat, obs! ironi). Förra året åt vi jultallrik på min nämnd. I år hade vi bestämt lussebulle. Och detta får jag svara på frågor om, det krävs större motiveringar för detta än för omhändertagande av barn.

Vi pratar inte om svältande människor. Vi pratar om sunda svenskar som inte borde överväga att byta jobb för att de inte får äta likdelar tillredda på olika sätt på arbetgivarens konto. Pinigt!